Jag kan andas igen

Luften har klarnar och känns frisk och skön. Stormen är över - den inbillade. Jag känner frid. Jag slipper agera, lägga korten på bordet eller "känna av" mentala vågor. Jag slipper spana på Facebook efter överhängande "hot" eller möjligheter. Han ar gjortdagliga incheckning någonstans kring farleden på "min" kust.

Jag andas frisk luft igen. Jag njuter av att kunna röra mig utan gnagande oro eller "varselkänningar". Jag njuter av att slippa oro för att mötas, oro för att inte mötas, oro för att vara bortglömd och oro för att han skall komma hit och "förstöra" mitt liv när jag mitt i alltihopa bara vill träffa honom.

Jag lät bli två dagsturer längst kusten med ett av barnen för att undvika honom. Men samtidigt ville jag träffa honom av hela mitt hjärta. Jag hade fixat båtplats. En flaska vin låg i kylen och en stek i frysen. "Tänk om jag får oväntat besök" tänkte jag ofta.

Så knäppt! Jag vill inte ha det så! Jag vill inte att en människa som är frånvarande påverkar mitt liv och sinnesstämning så mycket.

Puh! Nu har har lämnat landet! Han tassar inte på min bakgård längre. "Omöjlig kärlek" är förpassad låååååångt bort där han hör hemma.