Jag vill inte prata med dig

Jag vill inte prata med dig på stationen. Inte heller när jag glider igenom Burger King för snabbaste vägen till perrongen. 

Jag vill inte le när jag ser dina få framträdanden på Facebook. Jag vill inte se dig i listan över "Nära vänner" men förmår inte ta bort dig ur listan. 

Jag vill inte ha dialogerna med dig om samlevnadsformer och kärlek. Inte i mitt huvud i alla fall. Inte ensam. 

Jag vill inte gå på dina gator i din stad och minnas det som aldrig blev av. Snart har jag gjort allt jag kan och vill där just för att få uppleva denna magiska stad utan dig. Minnena ekar varje gång dock. 

Jag vill inte fundera över om vi kommer att ses, om jag skall ta bort dig på Facebook för att slippa "se dig" och om vad som händer i ditt liv.

Jag vill inte älta ditt sätt att kommunicera - ibland med ignorans och tystnad. Jag vill vara fri. 

Jag vill inte se det där tåget när jag kliver av i stora stan. 

Jag vill bli fri men minnas det som var bra med ett leende. Jag vill inte smälla i dörren. Den står olåst. Men jag vill gå vidare utan att ha din skugga bredvid mig. 

Inget gör ont. 

Jag vill inte skriva dessa rader. 

Avslut?

Jag har försökt få ett avslut i mitt sinne. Ett avslut med en man som gäckat mig under några år. 

Han bor inte i Sverige. Periodvis har han haft anledning att vara här på affärsresa. Vi har skilts åt. Träffats. Mailat. Tystnat i omgångar. 

Han är gift. Jag skild. 

Han kanske lyckas skilja sig en dag. Jag fick pojkvän för cirka ett år sedan. 

Killen förtjänar att slumra in i mitt sinne. Glömmas totalt. Men jag har inte lyckats. Sista året har jag varit i hans stad tre gånger men vi har inte lyckats träffas. Vi har haft en sund affärsrelation det sista året bortsett från missade privata möten. 

Jag vill glömma och lämna den historia vi haft tillsammans. Den hindrar mig att gå vidare i livet. Jag tror jag lyckas snart för jag är arg. 

Arg på hans tystnad och moln av integritet. 

Arg för att han bara stänger av mig som en kran vatten

Arg för att han under åren ofta betett sig som om jag vore hans sista alternativ. 

Arg för att han söker kontakt med andra kvinnor istället för att svara mig. 

Arg för att han är en patetisk ynkrygg som väljer att bedra istf att skilja sig

Arg för att han missar chans på chans flr mig att säga det jag vill ha sagt. 

Att jag valt en annan. Som bor här. Som älskar och avgudar mig. Som ger sä oändligt mycket men som ändå inte lyckas svepa undan skuggorna av mannen på andra sidan havet. 

Jag är arg och har sorg. Hoppas jag blir fri snart!