Han har tassat på min bakgård och korsat min färdriktning ett par gånger sista veckan. Nu njuter han nattvila vid ett av mina favoritställen till havs. Han kan till och med ha passerat min bostad med endast 700 meters avstånd.
Jag visste han skulle häråt men inte när. Min pojkvän hade bestämt resmål och avresedag för en långfärd - vi såg fram emot den båda två. Jag insåg att vi skulle kunna råka mötas allihopa på en av de öar som ligger mitt på den stora överfarten.
Jag var beredd på ett möte. Jag välkomnade det till och med. Att träffa honom med min pojkvän vid min sida hade inneburit en låst och reglad dörr.
Så blev det inte. Istället seglade han in i en annan hamn vi lämnat bara ett par timmar tidigare. Han hade redan passerat det stora vattnet. Nästa dag korsades våra färder. Jag tror jag såg honom till havs - han har en mycket speciell båt.
Förra natten låg han cirka fem kilometer från mitt hem - nu en bit norrut. Han har familjen med. I alla fall barnen.
Jag tiger och lider. Han gör "min" kust tillsammans med sin familj. Han klampar omkring på min bakgård utan att bemöda sig med ett enda mail eller en enda ursäkt.
"Sorry babe, I am with my family now"
Jag rör inte ett finger. Det var så snubblande nära att vi setts vid två tillfällen sista veckan men vi gjorde det inte. Det är inte meningem att vi skall ses är min slutsats.
Jag förbannar Facebook och folk som checkar in när de går på min bakgård. Jag hatar VM!
No comments:
Post a Comment